En variant av klupmfotsliknande defekt ses vid olika medfödda förlamningstillstånd i centrala nervsystemet, men då rör det sig om obalans i svag muskulatur, vilket kräver en annan behandling än den medfödda varianten.
För den medfödda varianten med felställda ben och förkortade senor är den mest erkända behandlingen den s.k. Ponseti-metoden, efter Dr Ignacio Ponseti, som utvecklade metoden under 1950-talet. Behandlingen genomförs med början så tidigt som möjligt, gärna under barnets första levnadsdagar, och går ut på att med handkraft trycka barnets felställda fot mot ett så anatomiskt riktigt läge som möjligt och sedan fixera läget med gips. Med 5-7 dagars intervall upprepas behandlingen och vanligtvis uppnås normalställning i foten efter cirka 10-12 veckor. Oftast krävs att hälsenan förlängs, vilket utförs med ett enkelt hälsenesnitt under behandlingens sista veckor. Då gipsningarna avslutas får barnet en plastskena, en så kallad ortos, som håller foten i sitt läge. Denna används dygnet runt tills barnet börjar gå själv. Sedan barnet lärt sig gå används ortosen nattetid upp till ca fyra års ålder, fast upp till sju års ålder är inte onormalt.
Vid svårare fall kan krävas ytterligare kirurgiska åtgärder, såsom senförflyttningar, senförlängningar och delning av ledkapslar för att uppnå normalt läge i fotleden.
Barnet följs upp med besök hos läkare och sjukgymnast flera gånger årligen fram till sjuårsåldern.
Prognosen är god, de flesta barn med klumpfot utvecklas normalt behandlingen: de går, springer och hoppar med sina kamrater och har inte ont. Hos många blir dock den drabbade foten lite mindra, vilket kan innebära att de behöver skor med olika stolek. Vadmuskulaturen på den drabbade sidan kan också vara dåligt utvecklad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar